PAPPA BLUEBERRY – precis som en bok

En AutoFiktion Roman och bokvarianten av samma film.

I samband med filmpremiär och visningar släpps även boken som är en litterär variant på filmen.

PAPPA BLUEBERRY – precis som en bok, finns att beställa: jonas@studiojox.se (150:- + frakt 54:-)

Utdrag ur boken:

VI SITTER PÅ SAMMA TÅG

IBLAND KÄNNS DET som om jag sitter på det tåg som kör över min storasyster. 
Jag står vid spåret i skogen på natten, samtidigt som jag sitter på tåget, men hör aldrig smällen. Kanske för att det är tjugo år emellan. Jag ser det hela lite snett ovanifrån och låter det hända om och om igen. 
   Jag var där, du var där och nu sitter vi fast i ett tågfönster.

Nu ser han gubben där i fönstret och inser att det är hans eget ansikte med ett flin som mera påminner om ett magknip.
   Mittemot honom sitter också någon, så han är inte helt ensam. Det är hans dotter. De möter båda sin spegelbild i samma fönster av olika anledningar.
Det är precis som om hon kan höra hans tankar.
  ­ – Men kom igen nu pappa, vi måste få ihop det bara, som du själv brukar säga. En bra story. Skapa nån mening med allt, typ. 
   Först då har det hänt, tänker hon. Han drar i alla fall lite i ena mungipan, så hon kan återgå till sin Nokia mobil och Snake.

Det är samma sak varje resa, det är först när hon kommer hem och hör sig själv berätta för andra vad hon varit med om, som hon tror på det. Måste höra det högt med egna ord. Välja ut de gobitar som passar ihop. De som gör resan. Än så länge far allting mera förbi utanför. I oskärpa. 

De sitter tysta på ett tåg som inte ser på varandra. Hon har en plan och han fastnade längs spåret.                   
Detta är en anledning så god som någon till varför dom sitter här, båda har ju ändå lika svårt att vara ensamma med sig själva, som hennes mamma säger. Tystnaden kan inte hålla tyst, liksom.
   Nu ska vi i alla fall till nåt himla Blåbärslopp i pappas gamla hemby och plocka blåbär, jo det är sant, mörker och pannlampor! Vi ska byta skor vid midnatt och möta en skugga av oss själva, säger pappa. Det är lite som en omvänd askungesaga. Vet inte vad det betyder, men det låter bra. Nån behöver ha lite koll här, helt klart, tänker hon.
   Det är inte så krångligt.                   
   Det svåra ligger i att få bort fläckarna.       
   Den där blodröda fläcken som bara växer och växer. 

          Precis som en film