PREMIÄR 2024

PAPPA BLUEBERRY
– precis som en film

• Ett långfilmsprojekt som utvecklats i över 9 år genom 3 kortfilmer (Award Winner) som äntligen kan få premiär 2024… läs mer om bakgrunden

PAPPA BLUEBERRY -precis som en film. NY TRAILER
– en personlig mix av dokumentär, fiktion och animation. En Autofiktion-film. Typ Mitt Liv Som Hund, möter Smultronstället & Spring Lola – ur en dotters ögon.

TAGLINE: 
Alla likheter med verkligheten är ingen tillfällighet
Vissa fläckar får man leva med…

LOGLINE: 
En blandfilm. Pärlan vill hjälpa sin pappa att springa klart Blåbärsloppet i sin gamla hemby, för han fastnade där när hans syster blev överkörd av tåget för 20 år sen. Då låg Lilla Pärlan nyfödd i sin pappas famn, men nu ska de ut ur den där fläcken av ensamhet med sina autofobier, autopiloter och hittepå minnen…
Pappa Blueberry – precis som en film.

Stöd på vägen av CrowdCulture, VGR kulturnämnd, Filmmaskinen, Konstnärsnämnden, kulturRådet. Utvecklingsstöd av Film i Väst, Filminstitutet, Creative Europe Media Sources II mfl

Inspelad och finansierad som 3 fristående kortfilmer: (AWARD WINNER)
Blueberry II, Separation och Grenen – 3 kg verklighet se 3 trailar mot en långfilm…

Medverkande:
Lilla Pärlan – Zaza Myrstrand-Jonsén
Pappa Jonni – Jonas Myrstrand
Jonni – Erik Myrstrand
mini Pärlan – Lova Falk
Miranda – Jenny Woodall
Teddy – John Woodall
Bianca – Henni Wagner
Stins – P A Ericson
manus regi – Jonas Myrstrand
FOTO & GRADE – Alvis Wolff
foto – Henrik Johansson
foto – Pierre Wernäng
Foto – Josef Götherskjöld & Zebastian Johansson
A ljud & mix– Anders Billing Vive
B ljud – Marcus Johansson
Skagen team – Clive Vignola Ruder & Laust Andersen
FAD – Ylva Olsson
SET – Jonas Villadansen
VFX – Benoit Lafréhoux
musik – Christer Wahlberg
styling – Sofia Gilensparr
ass – Vilda Johansson

KORT SYNOPSIS:

 PAPPA BLUEBERRY -precis som en film. 
Alla har vi nån nära som inte finns längre, eller de finns ännu närmare, fast är helt borta. Min pappa stängde ner den dagen för typ 20 år sen i skogen när hans storasyster blev överkörd av ett tåg. Tror han fastnade där mellan liv & död, i en blodröd fläck. Då låg jag nyfödd i pappas famn, han bara tog mig ifrån mamma för att träffa sin syster och plocka blåbär. Helt bisarrt, men nu är jag stor och vi ska ses igen allihop i Blåbärsloppet… 

Vi gör en film och bok av detta; en besynnerlig blandning av fiktion, dokumentär och animationer. Vi skiter i vad som är rätt eller fel, när folk fastnar och dör är det dags att ta över storyn. Jag är trött på att se hans frånvarande ansträngda flin som mera påminner om ett magknip. Du tillhör ju de utvalda, som din stora syster sa, så nu tar pappa och jag tåget hela vägen in i skogen igen till hans gamla hemby i Norskogen. Vi ska plocka blåbär mitt i natten med pannlampor och springa blåbärslopp. Det är nån gammal tradition om att hitta sig själv där i mörkret i skogen. Pappa och hans storasyster var oslagbara. Spring då blåbärskungen, sa hon. Och han sprang i 20 år på det. ”Tosse-by” säger mamma. ”Do må ni öve lit på vara alena med er själva”, tjatar hon. Hennes danska fattar ingen, men jag har en plan. Det är ju tack vare mig som dom två blev ihop från början. Eller som pappa skryter ”Vi lärde känna varandra genom vår egen dotter” Han blev alltså pappa på telefon. Det var jag. Tre kilo verklighet.. 

Pappa Blueberry ska tillbaka. Han höll mig i sin famn, precis vid spåret – pang, så var hans storasyster borta! Tror pappa blundade tills allt skulle vara över, men det är aldrig över, mera under. Han kommer inte ur den där blodröda fläcken som bara växer o växer. Men nu kommer vi till starten för att avsluta, nu ska vi i mål! Så nu öppnar vi ögonen och ser natten i vitögat. Slår på pannlampan och sprider lite ljus. Blåbärsloppet – där är vi alla utvalda, hela natten, åt oss själva. Vi ses mörkret! 
Det är inte så krångligt. Det svåra ligger i att få bort fläckarna. Men vissa fläckar får man leva med. 
Borta är för alltid kvar. 

Vi dör alla två gånger; Först i jorden med begravningen, eller glöms bort i en minneslund. Men vi försvinner först helt den sista gången någon säjer dit namn. Pappa Blueberry – precis som en film.